En gång teknikspanare – alltid teknikspanare

När jag VT-06 fick chansen att jobba som teknikspanare öppnades mina ögon för något som jag aldrig tidigare reflekterat speciellt över, inte ens under min lärarutbildning, nämligen ämnet teknik. Teknik ges inte tillräckligt med utrymme i varken grundskolan eller i lärarutbildningen på universitet, trots att det är ett viktigt ämne med egen kursplan.

Som Teknikspanare mötte vi tusentals lärare i vårt uppdrag att inspirera i teknikundervisningen och en vanlig uppfattning är ”jag kan inte” eller ”eleverna kan mer än mig”. Det är påtagligt att en stor osäkerhet och rädsla finns för begreppet ”teknik” hos många lärare. Hos de allra flesta elever vi träffade möttes vi däremot av precis motsatt reaktion, ”teknik, gud vad kul!”. Varför denna radikala skillnad när det gäller samma sak?

Jag, som lärare och före detta teknikspanare har tyvärr inte något svar på den frågan. Däremot har jag en rad idéer som kan jämna ut avståndet mellan dessa kontraster, tankar som jag gärna delar med mig av. Det första är att ta vara på elevernas intresse för teknik, utgå från deras funderingar. Du behöver som lärare inte stå med alla svar, ta istället reda på dem tillsammans. Vi är också under ständig utveckling, eller hur?

Utnyttja elevernas kreativitet och låt de fundera kring vad som kan hända i framtiden med våra tekniska prylar. Eller tvärtom, gå bakåt i tiden och ta reda på utvecklingen som lett fram till dagens pryl. Vad var det som gjorde att pryl/tekniken utvecklades och hur såg det ut före den saken fanns? Vad som dock är viktigt att poängtera är att ordet och ämnet teknik innehåller så oändligt mycket mer än datorer och ett här-och-nu-perspektiv och framförallt, det är absolut inget att vara rädd för. Det är för alla viktigt att ha en viss teknisk allmänbildning för att förstå omvärlden och det går inte att blunda för; vårt samhälle går i rasande fart en mer och mer teknisk framtid tillmötes…