Varje dag använder vi oss av en ofattbar mängd tekniska hjälpmedel, bortsett från mobiltelefoner och datorer. Tänk istället dörrhandtag, brevlådor, fönsterhakar, dragkedjor, plastfickor till busskort, kontorsstolar, tejphållare, stiftpennor. Med utgångspunkt i denna vardagsteknik bör vi utforma teknikundervisningen.
Att man måste kunna läsa, skriva och räkna för att klara sig i samhället är självklart. Jag har därför full förståelse för att de flesta skolor i landet lägger krutet på just de tre bitarna när det ska prioriteras i skolan. Men det finns många sätt att lära sig. Ämnesintegrering är en ypperlig arbetsform för att möta målen i alla ämnen, men ändå hålla fokus på läs – och skriv samt matematik. Låt barnen beskriva i text eller ord hur vardagstekniken fungerar. Då övas inte bara förmågan att skapa en text eller uttrycka sig verbalt, utan även den analyserande förmågan. Hur fungerar det här låset? Hur skulle det kunna fungera på ett annat sätt? Vad har det för svagheter och styrkor? Ett av uppnåendemålen i år fem för teknik är att kunna använda vanligt förekommande redskap och tekniska hjälpmedel och beskriva deras funktioner. En skrivuppgift som denna ger bra förutsättningar för att eleven ska kunna möta det målet.
I skolan är det viktigt med social kompetens och att kunna interagera med andra elever. Det stämmer väl överens med uppnåendemålet kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner. Eleverna kan först få i uppgift att plocka isär ett föremål och samtidigt stödanteckna hur det fungerade och var sammansatt. Sedan kan eleverna få coacha en klasskamrat att sätta ihop det igen. En övning som inkluderar såväl teknik som samarbete, samt övar förmågan att förklara, lyssna och analysera.
Jag är övertygad om att vi får den största behållningen när vi använder ämnen som resurser för varandra. Vi vet att elever kan vara en fantastisk resurs och inspiration för varandras kunskapsutveckling och på samma sätt fungerar ämnen som komplement till varandra. Om vi som lärare och pedagoger utgår från strävans- och uppnåendemål istället för läromedel eller traditionella ämnesmönster blir det enklare – och roligare - att möta de mål eleverna ska uppnå. Teknikämnet är ett obligatoriskt ämne som fått stå i skuggan av ”kärnämnena”, men det behöver inte vara så. Med planering och samarbete över ämnesgränserna kan vi lärare se till att plocka russinen ur kakan och få det allra bästa ur alla ämnen.
Samarbeta med slöjden. Bygg saker. Plocka isär saker. Försök sätta ihop dem igen. Skriv om vad ni gör. Läs om hur andra gjort. Gör ritningar eller skalenliga modeller och bjud på så sätt in tekniken i matematikundervisningen. Har ni SO finns det alltid en koppling till teknik – hur har samhället utvecklats? Varför? Hur har teknik och historia följts åt? De har alltid påverkat varandra - men hur? Om ni arbetar med geografi och kartor, prata om export, import och avstånd. I Sverige måste vi importera vissa varor, då vi inte har möjlighet att odla/tillverka dem själva, exempelvis pga. klimatförhållanden. Hur förenklar tekniken detta för oss idag? Hur skulle det se ut om vi i Sverige varken kunde importera eller exportera? Hur skulle det påverka våra liv? Arbeta i projekt och se till att integrera fler ämnen än två. Det går!
Försök att göra undervisningen processinriktad istället för produktorienterad. Ta vara på det stora intresset för teknikämnet barn visar redan i förskolan. En skola som möter barns nyfikenhet och kunskapstörst på ett engagerande och utmanande sätt är en skola som har alla möjligheter för en meningsfull verksamhet. Bjud in tekniken i ditt klassrum!
Lois Bergdahl
Lärare